Igår när jag vid sjutiden i morse var på väg till jobbet möttes jag av en syn som förundrade mig. Trots att det var ca minus 10 ute gick en gammal tant med bara ben. Kanske var hon på väg till bilen eller kanske fanns det någon annan vettig förklaring till hennes klädsel. Men det hela fick mig att fundera fenomenet att gå så pass lättklädd ute när det är vinter. Oftast är det fråga om tjejer som är över 60 år yngre än damen jag såg idag. Hur kommer det sig att de väljer att gå med bara ben eller i bästa fall ett par tunna strumpbyxor eller leggins.

Jag förstår självklart att man vill se bra ut och ha på sig snygga saker. Men när det är tio minus så tar jag inte på mig mina snygga sommarshorts och en piké bara för att det är snyggt. Istället försöker jag hitta ett par snygga jeans och, tjock härlig tröja och en varm och snygg jacka. Bara för att något är snyggt så passar det inte alla säsonger. Så ni tjejer som känner er träffade, hur snygga och sexiga era ben än är så stoppa dom i ett par snygga jeans när det är minusgrader!

Nu är det snart terminsstart på högskolorna och jag kan inte annat än förundras över en del kurser som finns. Eller vad säger ni om dessa?

Orkidéer i teori och praktik – 7,5 poäng vid Karlstad universitet
”Här hjälper vi dig att få gröna fingrar och förstå betydelsen av att prata med blommorna”.

Pilates – 7,5 poäng vid Karlstad universitet
”Pilates är en tränings metod som framförallt stärker och stabiliserar vår kropp. Studenten fördjupar sig inom pilatesens olika metoder och rörelse modifikationer”. (skolans egna särskrivningar)

Bloggens teori och praktik – 7,5 poäng vid Högskolan i Borås
”Bloggen behandlas både som egen ny genre och som ett sätt att modifiera och utmana äldre genrer”.

Analys av symboler och metaforer i Dan Browns fiktiva berättelser – 7,5 poäng vid Mittuniversitetet
”Under kursen analyseras symboler och metaforer utifrån modern vetenskaplig symbol- och metaforteori”.

Att skriva filmmanus – 30 poäng vid Örebro universitet
”Målet är att du efter avslutad kurs skall ha skrivit ett långfilmsmanus av sådan kvalité att det har produktionspotential”.

Kemi för båtfolk – 7,5 poäng vid Göteborgs universitet
”Kursen kommer att behandla olika kemiska aspekter som är relevanta för båtfolk, inkluderande korrosion, bottenfärger, ytegenskaper, hudallergiska reaktioner på kemikalier, kemin i vattnet och atmosfären, samt skeppsapoteket”.

Sång- och körövning – 7,5 poäng vid Mälardalens högskola
”Utveckla din röst på ett avspänt och roligt sätt genom körsång”. Finns även kursvariant – med orkester.

Ibland undrar jag vad folk tänker med, hur folk kan vara så dåliga på att visa hänsyn och bete sig. Alltför många tycks leva i sin egen bubbla och vara beredda att göra lite vad som helst om det gynnar dom. Exemplen är många. Det som fick mig att reflektera över ämnet var främst två saker.

Först var det en man i en bil som inte stannade vid övergångsstället. Detta är i och för sig inte särskilt ovanligt, men denna gång var det inte bara att de inte stannade och väntade utan den här mannen körde på fast jag var mitt på övergångsstället och bar på massa kassar. Hade jag inte stannat hade han kört på mig. Jag fattar inte hur man kan vara beredd att som förare riskera någons liv på det sättet. Jag vet hur folk är och är alltid vaksam på om dom stannar eller inte, därför stannade jag direkt när jag märkte att han inte gjorde det. Därför lyckades jag undvika att bli påkörd med ½ meter. Men med tanke på att han har en skyldighet att stanna kunde jag ju egentligen utgått från att han skulle göra det. Hade jag utgått från att han följde lagen och hade allmänt hyfs så hade jag inte suttit här och skrivit.

Det andra som gjorde mig upprörd var när vi kom till återvinningsstationen och man såg hur folk bara ställt sina kassar, slängt saker utanför osv.. Hur svårt kan det vara att stoppa in sakerna där dom ska vara? Visst är det mycket lättare att ställa sakerna där, men vem ska då ta hand om skräpet? Det ser förjävligt ut och det blir någon annan som får göra det.

Jag försöker alltid att ta ansvar för mina saker, visa hänsyn till andra och hellre vara generös än att roffa åt mig själv. Självklart misslyckas även jag någon gång med att leva upp till denna princip, men det är undantag. Tyvärr lever inte alla på detta sätt. Alltför många sätter sig själva framför andra på ett sätt som drabbar andra. Sådant gör mig rejält förbannad. Allmänt svineri tycker jag på många sätt är mer klandervärt än många av de åtalade som jag möter i mitt jobb.

Ibland känner jag verkligen för att agera och säga till folk som jag ser beter sig illa. Polisanmäla idioten som inte stannade, ringa upp personen som bara ställt sitt skräp (namn och adress framgick av kuvert som var runtslängda) osv.. Men det gör jag ju inte, för vem orkar lägga all sin energi på sånt där. Istället försöker jag själv bidra till en bättre värld med vad jag kan. Ni andra får själva ta ansvar för hur ni beter er.

Läs dessa tre vanliga uttryck:

DET
VAR EN
EN GÅNG

EN
FÅGEL I
I HANDEN

BÄTTRE
SENT ÄN
ÄN ALDRIG

Märkte du något konstigt?
Läs meningarna igen, förhoppningsvis
märker du nu vad du gjorde för fel?
Att de flesta gör fel, trots att de är fullt läskunniga,
beror på att vi har förutfattade intryck som gör
att vi tolkar saker fel.

Detta experiment är taget ur en bok jag just läst.
Henrik Fexeus - När du gör som jag vill
Den var väldigt intressant och kan varmt rekommenderas!

När jag för ett tag sen fikade med några vänner började vi diskutera något så djupt som religion och vilken inverkan den kan ha på människor. Då kom jag att tänka på ett möte jag hade på avenyn under Gothia cup-veckan för några år sedan. Då hade en frikyrka placerat sig för att sprida sitt budskap. En 14-årig tjej som var med i en ungdomsgrupp kom fram och diskuterade med mig. Eftersom min kompis gav sig in i en djup diskussion med dem passade jag på att dösnacka lite och ta reda på lite mer om vad som fick denna unga tjej att stå och sprida sin tro inne i stan när de flesta i hennes ålder var på gothiadiscot. Till en början var jag väldigt positiv till att hon fokuserade på tro och allt som hör därtill istället för på alkohol m.m. men under samtalet blev jag mer orolig. Hon hade en mycket stark tro och jag frågade lite om hur mycket hon var beredd att offra för gud. Hennes svar var allt, gud var den som talade om vad om var bra och rätt för henne. Jag frågade henne om vad hon skulle välja om valet stod mellan gud och hennes familj.

Hennes svar var att hon hade valt gud framför hennes familj, detta trots att hon älskade sin familj. Om man på detta sätt är beredd att offra allt för gud så är man ute på hal is. Hon utgick från att gud aldrig skulle ställa henne inför det valet i onödan. Och det skulle säkert inte en god gud göra. Problemet är att det finns människor här på jorden som påstår sig tala för gud och kan tolka hans vilja. Om denna tjej möter en präst eller motsvarande och tror att han/hon talar för gud och ber henne överge sin familj, då kommer hon att göra det. Säger samma präst att hon borde begå en fruktansvärd handling är risken att hon gör detsamma. Släpper man sitt sunda förnuft och förlitar sig på någon annan så är man ute på hal is. Detta gör många i religonens namn vilket antagligen är en förklaring till många av de galenskaper vi ser runtom i världen, inom sekter och i konfliktområden.

  

Jag läste för ett tag sen en artikel som jag tyckte var riktigt hemsk. Den handlar om en familj i Kina som har det knapert ekonomiskt. Mamman i familjen är sjuk medan pappan jobbar, som jag förstod det med någon form av taxi eller liknande. I familjen finns också ett barn som är 2 år, tidigare fanns ytterligare ett men det har försvunnit. Eftersom att familjen inte har råd med dagis så tvingas pappan låta sin tvååring stå och vänta på gatan när han får en körning. För att han inte ska försvinna som sin syster så kedjar pappan fast 2-åringen vid en stolpe. Kan man bli annat än förtvivlad när man ser något så hemskt.

För ett tag sen skulle en vän söka kurser på universitet och jag tänkte vara snäll och hjälpa henne att kolla på vad det fanns för kurser att söka. Det var inte det enklaste direkt för det fanns hur många som helst. En del seriösa som psykologi och företagsekonomi och en del andra som man kanske kan ha mer betänkligheter kring. Eller vad tycks om kursen "Ölets kultur" är det något för universitetet? Är det något att lägga skattepengar på?

Eller kanske ännu värre, i skövde finns kursen "Livets mening A". Är det verkligen något man lär sig på en universitetskurs?

Har ni märkt hur Hello Kitty numera finns överallt. Någon gång för ett år sen exploderade det och efter det finns Hello Kitty på allt mellan himmel och jord. Barn vägrar ta på sig kläderna om det inte är Hello Kitty på, mm.. Hur kan detta komma sig? Vi gör våra barn märkesmedvetna redan när de är 2 år. Är detta verkligen bra? Jag är tveksam.

För mig som inte är sådär jätteinne i Hello Kitty kanske någon kan förklara vart denna figur kommer ifrån från början. Är det en seriefigur eller vad är det?

 

Utstående öron är väl inget att jubla över i vanliga fallen men denna killen kan jubla varje dag resten av sitt liv. För utan sina öron hade han fallit 20 meter och antagligen inte haft något mer att oroa sig för.

 

Phil, en kille som bor i Philadelphia, är lite mer nyfiken än vad som är nyttigt. Förmodligen har han dessutom för mycket fritid. Han satt hemma en dag och såg en actionfilm på TV och blev då väldigt nyfiken på hur det känns att bli skjuten. Nu råkade Phil ha ett gevär hemma, det är ju Amerika vi snackar om, så för att stilla sin nyfikenhet tog han helt enkelt fram bössan och sköt sig i axeln.


Han fördes till sjukhus med ambulans där man sydde ihop och lade om hans skada som visade sig vara ganska okomplicerad. Man kan ju tycka att Phil borde vara nöjd nu. Men icke, efter en dags vistelse på sjukhus så kördes Phil hem. Efter bara några timmar kom ett nytt larm från Phils adress. Ambulansen skickades ut och ambulansmännen fann till sin stora förvåning att det var Phil, igen. Skjuten, igen… fast den här gången genom låret.


“- Men du har ju redan testat hur det känns?!”, sa de förbryllade ambulansmännen. “-Jovisst, jag ville bara testa om det skulle göra lika ont andra gången”, sa puckot Phil… Historien förtäljer inte om det faktiskt gjorde lika ont andra gången.

Idag går en puckopokal till en fantastisk man som gjort något av det mest osannolika jag någonsin hört talas om. Det var 1982 och vår hjälte heter Larry Walters och bodde i Los Angeles. Larry hade alltid velat flyga, och en dag när han satt i sin mysiga solstol och tittade upp mot himlen fick han en ide. Han hoppade in i sin bil och körde iväg till ett av försvarets överskottslager som fanns i närheten. Där köpte han 45 väderballonger som ursprungligen var menade för arméns meteorologer. Dessutom köpte Larry ett gång tuber med heliumgas. Väl hemma igen så förankrade Larry solstolen vid altanens betongplintar, sen fyllde han alla 45 ballongerna med helium och band fast dom i solstolen, en efter en. Han klädde sig varmt och packade solstolen med matsäck, mackor och öl och tog med sig sitt luftgevär ombord på sitt luftskepp.

Larrys plan var att lite elegant stiga upp ett tiotal meter, kanske något högre. Hänga där uppe i det blå och dricka öl och ha det bra. Kanske snacka lite skit med de avundsjuka grannarna och framkalla ett och annat förvånat utrop nere från landbacken. När allt var klart så satte sig Larry tillrätta och skar av repet som höll fast stolen. Nu visade det sig att Larrys’s plan inte riktigt höll måttet, Larry hade överhuvudtaget inte kollat vilken lyftkraft som 45 väderballonger hade. När repet kapades så sa det “SVOOSH!”.

Larry själv kommer knappt ihåg de första 10 sekunderna av resan upp i det blå. Det gick så fort och accelerationen var så våldsam att Larry tappade orienteringen för några ögonblick. Knappt FEM TUSEN meter upp i luften, just det FEM KILOMETER upp i det blå, planade ballongen ut och Larry satt där skräckslagen och iskall och visste inte vad han skulle göra. Efter att ha tillbringat 14 skräckfyllda timmar däruppe så tog Larry mod till sig och sköt sönder ett par av ballongerna med luftgeväret, vilket gjorde att ekipaget tappade en del av lyftkraften och sakta sjönk ner mot marken. Till slut fastnade Larry och hans märkliga transportmedel i några telefonledningar. Larry var tryggt tillbaka på landbacken, men hans luftfärd hade väckt en massa uppmärksamhet. Inte minst bland de piloter som skulle landa på Los Angeles flygplats och i inflygningskorridoren såg en man drivandes omkring i en solstol under ett fett knippe väderballonger. Den dagen fick flygledningen ta emot en lång rad märkliga radioanrop.

Larry klarade sig utan skador med fick böta 15.000 kronor till det Amerikanska Luftfartsverket. Numera tjänar Larry pengar på att resa omkring och berätta om sin bisarra flygtur.

Olika människor lägger olika mycket vikt vid sina arbeten. I stora drag kan man väl säga att i ena änden av spektrat finns dom som kommer så sent dom kan och går så tidigt dom kan och gör så lite som möjligt där i mellan. I andra änden finns dom som ser sitt jobb som ett kall och i princip bor på jobbet och kan hela företagets bokföring utantill.

Vissa jobb är inte bara ett jobb, dom är till och med mera än ett kall, dom är en livsstil, t.ex. en läkare får inte enligt sitt skrås etiska riktlinjer bara åka förbi en trafikolycka utan måste stanna och hjälpa till.

Detsamma gäller polisen, kan man tycka i alla fall. Dags att presentera poliskvinnan Janice R. Govern, vid Chicago Police Department. Efter jobbet en dag gick hon till en stor shoppinggalleria för att handla. Hon bar fortfarande uniform och vapen, men var i strikt mening ur tjänst, eftersom hennes pass var slut.

Hon stod och bläddrade bland kläderna på damavdelningen när en annan shoppare, en man i 25-årsåldern, sprang till henne och med panik i rösten berättade att banken intill klädbutiken just höll på att rånas av en man beväpnad med ett slagträ.

Janice vände sig mot den hjälpsökande och sade med ett upphöjt ointresse att det bästa råd hon kunde ge var att han skulle leta rätt på en telefon och ringa 911. “-Jag är inte i tjänst just nu så jag kan inte hjälpa till”, var hennes lakoniska svar på hans förvirrade ansiktsuttryck. Den konfunderade mannen gjorde som han blivit tillsagd.

Efter en stund kom ett gäng av hennes kollegor och kunde utan större problem övermanna och arrestera rånaren. Janice betraktade lugnt hela händelseförloppet där hon stod i kön med sin shoppingkorg.

Nu skall Janice som kanske inte längre räknas under parollen “Chicagos Finest” upp inför en intern utvärderingskommitté som skall pröva hennes lämplighet som polis. Kanske är läge att förtydliga att den amerikanska polisens ledord inte är: “To Ignore And Shop”, utan “To Protect And Serve”.

Jag satt för ett tag sen och bläddrade igenom en bilaga till någon av kvällstidningarna och hittade ett uppslag med klassiska kontaktannonser. I brist på annat började jag kolla igenom dom och fastnade. När man läst dem så förundras man över vilka människor det finns egentligen. Eller vad säger ni när ni läser annonser som dessa:

Kvinna söker man:
"Gentleman, änkling, som är skild, varför ensam? Du med stort hus, fortfarande varm, generös, nyfiken, rökfri,
utflugna barn, sund, rörlig, frisk, som söker kvinnan i ditt liv."

Man söker kvinna:
"Afrikansk tjej sökes för gemensam framtid av svensk man i 50-års åldern. Du får gärna vara något yngre. Barn är ok."

"Latinamerikansk tjej sökes för gemensam framtid av svensk man i 50-års åldern. Du får gärna vara något yngre. Barn är ok."

"Kille 50 år, söker kvinna, 50-60 år. Jag är ärlig och frisk. Du är mullig."

"Jag är en snygg, mogen man från Sthlm söker en mogen kvinna med stil och höga klackar"

"Jag skulle gärna träffa en kvinna. Hoppas att våren man har längtat till kommer. Jag har allmänna intr., tycker om det mesta, vara ute och se på naturen, trivs lite varsomhelst. Var du bor spelar inte så stor roll."

"Var finns du, en käck swingsångerska, som vill brevväxla med en 18-årig saxofonist, vars största intr. är jazzmusik, musikstudier, swingsång?"

"Jag är en trevlig, glad och snäll man, 39 år, ifrån Sthlms län. Jag söker en tjej ifrån Asien eller Ryssland för att gifta mig med."

"Jag är en ung kille, 38 år, som alla tror är yngre. Har levt ett tufft liv, men lyckats bryta. Söker en mogen kvinna, 40-50 år, med trygg famn. Ej överviktig invandrare."

Man söker man:
"Jag man söker en man 60-75 år, med någon form av uniform, ridbyxor, stövlar. Jag är 75+"

Myndigheter i Bolivia släppte fantombilden i hopp om att få hjälp med att gripa mannen som mördat taxichauffören Rafael Vargas i mars i år. Så fort fantombilden publicerades blev den mycket populär – och utskrattad på Internet. Men polisen fick utdelning. Strax efter det greps en 23-årig man, misstänkt för mordet på taxichauffören.